Härliga fredageftermiddag!

Vad konstigt det känns att må bättre..kroppen läker sakta men säkert från allt det onda som har tyngt mig. Men allt är mina barns förtjänst. Dottern som blev drabbad av brottet mår lite bättre och börjar försiktigt gå tillbaka till skolan.

 Min stora dotter är guld värd, hon stöttar mig enormt mycket, fast hon också behöver stöd. Sonen ringde igår och skällde på mig för att jag skolkade från spanskan...fast han är yngst så finns han där för oss.

Kanske ska gå in och duscha av mig jobbet, sätta på mig lite myskläder och laga mat. Men hinner jag det innan Masterchef, mitt "måste se" program. Nja..

Vill bara säga till er, visa att ni älskar era barn, oftast går allt på rutin.  Olyckan/våldet kan hända när du minst anar det.

Vi hörs.