Jag har blivit ganska bitter på livet genom åren av all skit som har hänt oss i familjen. Men sitter nu och tänker på hur lyckligt lottad jag egentligen är.

Har en mamma som stöttar mig, mina underbara fina barn som inte går i ord att beskriva hur mycket jag älskar dem. En ny vän i T som också finns som stöd och framförallt en vän.

Så trots att jag är oftast pank, trött på jobbet så har vi varandra, ALLTID!!